Börjar bli svårt att skilja på jobb och privatliv nu. Känns som jag går in i väggen. Varför är detta så himla svårt? Varför är mitt humör som en berg och dalbana? Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag är så orolig. Vi måste prova på nya saker här i livet, våga lite. Känns som många bara fastnar och inte vågar pröva något nytt. Men jag är ingen mellanmjölks Svensson, jag behöver bara ta mig själv i kragen.
Ligger sömnlös och tankarna bara flyger, varför ska allting bubbla upp mitt i natten? Varför kan jag inte bara få sova utan att grubbla innan?
Min flytt, det är spännande och jag ska få återförenas med tjejligan i min familj igen. Men jag lämnar mycket här. Och jag lämnar t.ex mitt första riktigt jobb. Varit där i snart 3år och nu går jag till arbetslös (med kanske möjlighet till extra arbete).
Denna flytten kommer förändra mitt liv otroligt mycket.
Men den största frågan är; gör jag verkligen rätt?
Jag gillar uppenbarligen att skriva i osammanhängande meningar.
Men ni förstår min poäng, och när man behöver skriva av sig, så skriver man bara så som det kommer.
Blabla, får damp. Vill sova, måste sova. Kom igen.
Peace out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar