19 november 2011

only two weeks to go

Just nu vill jag bara få allting undanstökat, att flytten ska vara avklarad och att jag påbörjar mitt nya liv i Gävle. Många talar om "en ny start" men sällan någon gör det. Nu är det min tur att "starta om", utveckla mig själv och finna en plats här i livet där jag trivs. Gävle kanske inte är stället, men det är värt ett försök och isf början av min resa. Alla har väl den där känslan inom sig, jag kan mer, jag kan bättre. Men på någotvis har man fastnat i ett ekorrehjul och kan inte komma ut. Bryt cirkel, pröva något nytt, förnya dig själv.
Börja med små saker om du är för rädd för att gå på en stor förändring, och små saker kan göra stora under. Jag har prövat, nu ger jag mig på en stor förändring och ser det bara som positivt. Håll huvud högt, då kommer du längre. För du är, bättre!

13 november 2011

tankar om flytten

Börjar bli svårt att skilja på jobb och privatliv nu. Känns som jag går in i väggen. Varför är detta så himla svårt? Varför är mitt humör som en berg och dalbana? Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag är så orolig. Vi måste prova på nya saker här i livet, våga lite. Känns som många bara fastnar och inte vågar pröva något nytt. Men jag är ingen mellanmjölks Svensson, jag behöver bara ta mig själv i kragen.
Ligger sömnlös och tankarna bara flyger, varför ska allting bubbla upp mitt i natten? Varför kan jag inte bara få sova utan att grubbla innan?
Min flytt, det är spännande och jag ska få återförenas med tjejligan i min familj igen. Men jag lämnar mycket här. Och jag lämnar t.ex mitt första riktigt jobb. Varit där i snart 3år och nu går jag till arbetslös (med kanske möjlighet till extra arbete).
Denna flytten kommer förändra mitt liv otroligt mycket.
Men den största frågan är; gör jag verkligen rätt?

Jag gillar uppenbarligen att skriva i osammanhängande meningar.
Men ni förstår min poäng, och när man behöver skriva av sig, så skriver man bara så som det kommer.
Blabla, får damp. Vill sova, måste sova. Kom igen.

Peace out