skriver av mig lite..

Varför sover jag inte för?
Nej för jag sitter och grubblar, och blir helt klarvaken utav mina tankar och funderingar. Och kommer inte kunna sova i natt heller. Tanken att sova själv får hela min kropp att rysa, just idag vet jag inte varför. Men har alltid ogillat och sova själv. En viss person kommer upp i huvudet, det var tryggt och somna i dess famn. Fast ryser utav den tanken med, och börjar snabbt fundera på kärlek. Ser man runt omkring sig, ser man alla finner den dära rätta för stunden. Och ensam kvar står jag med min otur. För er som inte visste, så lever jag för kärleken. För några år sen stog jag alldeles ensam och fick göra det största valet i mitt liv, min motivation blev kärlek. Strax efter det stora valet träffade jag en som rubbade hela min värld och lärde mig och vara migsjälv. Och det var förståss lilla Niklas. Att människor har en stor inverkan på en?! Och jag kan dessvärre inte bara *poff* glömma människor sådär. Och lägger all skuld på mig själv varför dom inte finns kvar. Innerst inne vet jag, att det är för den mesta delen deras fel. Spelar ingen roll vad det handlar om egentligen, jag lägger all skuld på mig själv. Tydligen förtjänar jag otur, varför skulle det annars finnas i mitt liv?
Om man jämnför mig för 4år sen och med idag, så skulle man kunna tro att det var två olika människor. För 4år sen var jag blygast i världen, vågade inte visa vem jag egentligen var. Idag är jag en bättre människa. Och allt jag har gått igenom gör mig till en stark människa. Jag har sett mycket ondska, tårar, svek m.m men även lycka. Och varje år blev det en större dos med lycka än ondska.

nu orkar jag inte mer, nu ska vi njuta utav det korta livet vi lever.