Jag känner hur mina hjärtslag saktar ner, när huvudet fylls med tankar och funderingar. Njut utav det du har, och sörj det du har förlorat. Man får tilllåta sig att ta tid för sig själv, både bra och dåliga tider.
Förstår inte varför livet är så orättvist? Men vi måste dessvärre leva med det.
Jag kämpar vidare, jag är stark. Allt annat är en lögn.
Någongång blir jag fulländat lycklig, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar