Nu ska jag skriva av mig lite.
Det är så mycket jag inte berättar, så mycket som jag håller inne och på kvällarna/nätterna då jag är ensam kommer det ut. Jag vet själv att jag tänker och grubblar för mycket, och jag är sämst på att formulera mig, så ni behöver inte läsa. jag saknar niklas, och jag vet att ni tycker jag är dum i huvudet. men han fanns där 24/7 även fast jag inte ville. visst sårade han mig, men det är något med honom som jag har fastnat för. kanske för att han förstog mig så bra. och ni mina vänner, jag älskar er av hela mitt hjärta. och jag vet att jag kan vara en idiot ibland (rätt ofta), förlåt. jag vet inte vad felet på mig är, jag är misslyckad, patetiskt idiot. och ni vet att jag älskar mig familj, men jag känner mig övergiven. och på helt olika sätt har alla i familjen övergivet mig. och tyvärr jag kan inte komma över det. jag är min familjs svarta får, allt jag gör, misslyckas jag med. panikångest. och mitt hjärta klarar inte av att jag mår dåligt hela tiden. som jag sa till min mamma en gång, jag tror inte jag kommer leva mer än 40år till. jag kan inte njuta av livet, jag oroar mig för mycket, hur kommer jag bli när jag blir äldre? kommer jag dö ensam? kommer jag vara olycklig? kommer jag ha någon man? slår min man mig? jag är ju bara 19 och har hela livet framför mig. och jag hatar och vara ovetande, jag måste veta allt. det är därför jag frågar så fruktansvärt mycket. och när jag ser mig själv i spegeln ser jag en stor ful, misslyckad idiot. kommer allt någonsin bli bra? jag vill inte gå till någon kurator igen iaf, matilda var den enda jag litade på och öppnade mig för ordentligt. men jag har ju skrivit ut mig i skolan, som ingen vet (men nu vet ni). jag får ångest nu när jag tänker framåt, det är en plåga och bli äldre. Allting går ju såklart i vågor, ibland mår man bra och ibland dåligt. men när jag är med mina vänner/familj så njuter jag av stunden och mår bra. även fast tankarna där inne bubblar. otrivs i ensamhem, men trivs ändå.
varför kan jag inte vara normal?
imorgon blir iaf en bra dag, tjejkväll hos anna.
imorgon är vi glada.
1 kommentar:
Jag kan tyvärr inte säga att jag ångrar att jag har flyttat till Gävle men jag ångrar att jag inte tvingat dig att flytta med mig <3.
Skicka en kommentar