måste skriva av mig lite bara.

Jag hatar att jag är känslig.
jag känner mig övergiven, sårad, och bortglömd.
vilket jag är, jag orkar inte med allt som pågår just nu.
min familj, vänner, kärlek.
Jag vill bara försvinna bort, för alltid.
jag hör inte hemma här, jag hör inte hemma någonstans.
har ingenstans och ta vägen.
jag blir förvirrad och frusterad.
nej, mitt liv blir bara värre och värre.
tur att det finns vissa små ögonblick som gör att man stannar.
men tyvärr, allting varar inte förevigt.
Jag har knappt någon ork kvar.
nej, nu ska jag inte sitta och yttra mig mer.
Godnatt.. typ..